Filosofia

Jag har lila Converse för att jag ska synas bättre i trafken.

Speciellt när jag kör bil.

Vi är för jävla giriga. Det är vi. Vi har råd att vara det här i Svealand. Vi äter den maten vi tycker om, har de kläderna vi tycker är snygga och roar oss bäst vi vill om dagarna. Visst arbetar vi och tjänar våra egna pengar - många av oss - men vi har det ändå rätt så gott.

Det är inte alla som har det så bra. Det spökar lite i tidningen ibland; vi läser om naturkatastrofer som tar livet av miljoner människor, sjukdomar som härjar i fattiga länder och hur maten inte räcker till. Sen tar vi en klunk av vårt morgonkaffe, vänder blad och läser om svenska hollywoodfruar.

Som om ingenting har hänt.

Vi kan faktiskt hjälpa. Inte alla, men några. Och om inte annat kan vi försöka. När du handlar den där skitsnygga tröjan på H&M kan du runda upp beloppet några kronor och hjälpa de drabbade i Pakistan. Eller varför inte köpa en get?

En perfekt present till någon du bryr dig om! På barnfonden.se finns en gåvokatalog som kan förändra livet för någon långt borta. När du har beställt en gåva leveras den så fort som möjligt till någon behövande. Gåvan kommer att hjälpa människor att bygga upp ett liv, kunna försörja sig och äta sig mätta. Köper du till exempel en get hjälper det en familj att starta en getuppfödning. Geten ger familjen mat och mjölk. När geten får killingar, lämnas en killing vidare till nästa familj i byn. De andra killingarna kan antingen säljas eller behållas av familjen.

Idag köpte jag en gris till min kompis i 20-årspresent. En familj i Indonsien kommer snart kunna äta sig mätta. En fin present tyckte jag.

Så nästa gång ni ska vaska champagne, spara pengar och köp en get istället. Ja, ni har väl hört om det? Hur det går till i de lite finare kretsarna. Det är förbjudet att spruta champagne på varandra inne på krogarna numera. Så nu vaskas det istället. Det går till som så att det beställs in en flaska skumpa, men istället för att dricka det ber man kyparen gå och hälla ut bubblet istället.

Ett sätt att visa musklerna. För jävla löjligt tycker jag. Det äcklar mig.

It's only rock 'n roll, but I like it.

Okej, så vi provar igen.

Kanske är det inte tredje gången gilt som gäller i mitt fall. Kanske ska jag erkänna att jag har fallit hit femtielva gånger tidigare, minst. Men det är sån jag är. Upp som en sol och ner som en bananpannkaka. Jag traskar omkring där i mina lila Comverse med ett stort leende på läpparna innan jag sekunden senare går in i en stolpe och börjar lipa likt en treåring. Mitt förhållande till bloggen är ungefär densamma.

Så vi provar, en gång till. Kanske kastar jag bloggen i väggen nästa vecka, spyr över den och undrar vad fan jag har hållit på med. Men då får det va', helt enkelt. Vi kan ju kul så länge det varar!

Take care